totaltkaos.blogg.se

Både igår och idag har jag varit så fruktansvärt, innerligt så-trött-att-min-själ-darrar-trött. 

Tror att det har att göra med att jag (ofrivilligt) dragit ner på arbetstempot, hon jag vickar för håller på att gå upp i tid igen. Jag vet ju hur jag blir när jag är helt utan, och detta är kanske hur jag blir när jag bara har lite att göra. Jag vet inte riktigt, men det är fruktansvärt jobbigt.

Jag sover inte mindre än vanligt på nätterna, sover inte mer oroligt heller. Men jag är så jävla trött, ända in till benmärgen. Trötthet ger mig sjuk ångest.

 

 

Jag har sjuk ångest. Allt jag vill är att ligga under mitt bolltäcke.

Eller nej, okej, allt jag vill är att självskada. Nåt så in i helvete, men eftersom det inte riktigt är nåt alternativ, eftersom jag enbart vill självskada på armarna just nu, så är det sömnen som lockar. Sömn, sömn, sömn. 

 

Jag vill liksom inte VARA på jobbet. Jag VILL INTE jobba. Jag vill hem och grotta ner mig i sängen. Lägga mig och sova, sova tills jag vaknar, vända mig och somna om. 

Förr, när jag var ensam med sonen och han hade stödfamilj en helg i månaden, så var det inte sällan den helgen gick åt till att sova. Sov hela jävla helgen. Vaknade, tog sömntablett, fortsätte sova. 

 

Imorgon blir ju inte aslugnt heller, Eller, idag är ju inte direkt ansträngande, men det krävs att jag är vaken tills jag stänger butiken 18.00.

Men imorgon, då kan vi snacka grejer. Först jobba 10-14,sen träna 14-15.30/16.00, sen springa hem och duscha och bli klar tills maken och mini kommer och hämtar mig och de stora barnen vid 16.30, sen till stockholm, till min syster, droppa av mini som ska få sova över hos moster och kusinerna, smyghämta hennes födelsedagspresent: Hennes prinsessäng. 
Och på söndag blir det tidig start, för vi ska storhandla, och hämta mina linser, och köpa grejer till ungarnas cyklar, och sen ska vi till stockholm igen och hämta hem mini. 

 

Och, eftersom jag upptäckt att jag högst troligt har ungefär samma diagnos som sonen (Trotssyndrom), så känner jag helt sonika för att sätta mig i skräddarställning i ett hörn, med armarna i kors och ett jävligt tjurigt uttryck i ansiktet, och säga "Nopes. Not gonna happen. Jag sitter här. Jag hungerstrejkar. Jag ska sova." 

 

Men... Precis som så mycket annat, bland annat 95% av mina panikattacker och även 97% av mina vredesutbrott, så händer det där enbart i mitt huvud. För av någon konstig anledning så kan jag hantera det så att det inte händer ute i värk-ligheten, även om det i allra högsta grad faktiskt HÄNDER.

 

För det händer. För mig. I mig. Det är verkligt. Även om ni inte kan se det, så är det lika verkligt som vad ni är. 

 

Det ska bli skönt att gymma imorgon, faktiskt. Trots att jag inte har någon egentlig energi, så ser jag fram emot träningen. Såpass att jag skapat en egen liten "träningsrutin" som jag ska utföra de dagar jag inte "ska" till gymmet. Jag FÅR ju gå till gymmet när jag vill, jag försöker inte begränsa mig på det sättet, men jag VILL inte gå dit så ofta som jag vill gå dit, om man nu kan säga så, för jag är jätterädd att jag ska tröttna och sluta. Jag gillar ju att vara där liksom. 

 

Jag ska nog spendera mer tid på löpbandet när jag är där, tror jag. Kanske börja med det, istället för med crosstrainern.

 

 

Normalt gympass för moi:

Jag kör 30 minuter på crosstrainern, sen typ 1 timme - 1 timme och 30 minuter ägnar jag åt styrka, sen kör jag 10 minuter på löpbandet, och sen ca 20 minuter med planka och stretch. 

 

Och hemma har jag börjat med: 

50 Utfallssteg (25 per ben)

25 vanliga knäböj

25 knäböj med benen brett isär
40 jumping jacks (vet faktiskt inte det svenska namnet. men kan tänka mig typ sprattelgubbe eller nåt)
60 sekuders jägarstol

70 situps

50 benlyft (eller vad heter det när man står upp och lyfter benet rakt ut åt sidan?) (25 per ben)

50 liggande benlyft (ligga på sidan och lyfta översta benet rakt upp) (25 per ben)

25 stående "armhävningar" (Jag fixar inte att göra riktiga armhävningar, inte ens "tjejversionen", så jag står upp och gör det mot en vägg. 

och sen lite övningar som jag fick av kiropraktorn för flera år sen, när jag gick dit med min satans rygg som aldrig vill som jag vill. 

plus stretch då. 

 

Tanken är att jag ska göra "hemmapasset" varje dag jag inte är på gymmet, men jag vet inte riktigt. Kroppen måste ju faktiskt få vila någon gång också, annars äter den ju bara upp sin egen muskelmassa, liksom. Men jag vill bli stark. Stark och Smal. Jag vill orka. Samtidigt som jag vill bli sådär skitsnygg som jag vet att jag kan vara. Jag vill absolut inte bli "biffig", inget Fitspo-inriktat liksom, men jag vill bli smal och tighta till kroppen och jag vill vara starkare än vad det ser ut som att jag är.

 

Och så funderar jag på att kanske ge mig ut och springa nån gång i veckan också, nu när vikten inte påverkar knäna skitmycket längre, jag vågar ju till och med springa på löpbandet, liksom, plus att jag tycker att jag fått till hyfsad teknik nu. Men då måste jag ju såklart byta ut nåt annat, för det jag gör kostar redan så mycket tid. 

 

Jag borde göra upp nå slags "träningsschema" som är synligt både för mig själv och för resten av familjen. Eller så tar jag bara fram mitt bildstödsschema (skitbra grej för oss som har lite svårt att ta sig för saker, och samtidigt extremt skitdåligt för oss som är lite sämre på att vara flexibla, vi blir ju inte jätteofta mer flexibla av att ha allting "på print" så att säga, det brukar bli ännu lite svårare att hantera när det inte blir som det JU FAKTISKT STÅÅÅÅÅR att det ska bli), men samtidigt så brukar träningen skita sig rätt direkt om jag har det "på papper", liksom, just av den enkla anledningen att "Jaha. Det sket sig med träningen idag. Då tänker jag fan skita i det fortsättningsvis också.Tänker aaaaaaaaaaaaaaaldrig mer TRÄNA!!!" (Trotssyndromsvarning igen - Jag måste se till att få göra en utredning på det. Behöver en diagnos till.) 

 

Ja, jag snöar in på saker. Jag snöar in såpass att det upptar hela min vakna tid. Sen till slut så tröttnar jag och byter sak att snöa in mig på. Just nu är det mat och träning. Get used to it, om ni inte redan gjort det ;)