Jobb, jobb, jobb
Jag är så jävla lyckligt lottad, det känns hemskt att jag inte finner orken till att glädjas åt allt fint jag har...
Jag har tre underbara barn
Jag har en man som älskar mig över allt annat
Jag har haft styrkan att bryta helt med mina föräldrar och mina syskon från mammas sida
Jag har turen att ha få, men helt igenom underbara vänner
Jag har en fin lägenhet att bo i
Jag har mat på bordet varje dag, flera gånger till och med
Jag har mina fina katter och möjlighet att ge dom mat varje dag
Och jag har haft turen att få TVÅ jobb.
Ett som personlig assistent, kvällar och helger, och ett som "mattant" på en förskola, där jag även kommer få jobba i barngrupperna ett par timmar i veckan.
Det är små tjänster, men det ger något nytt på cv:t, det ger bra mycket mer pengar än vad jag får in av att ligga hemma på soffan, det kommer ge underbara vitsord och det ger en viss känsla av att vara behövd.
Ta den tjänsten på förskolan, till exempel, det var tal om att jag skulle gå bredvid en annan i en vecka eller två, för att lära mig hur jag skulle göra eftersom det är många specialkoster, efter första dagen tyckte dom att "äh, det här kan ju du redan så vi provar att du är ensam, känns det bra för alla parter så behöver du inte gå bredvid mer", och visst, det är skitsvårt, och jag håller på att skapa mig ett system för lunchen, men idag hade jag fått ut alla lunchvagnar vid 11.02. Och jag har dessutom hunnit med alla andra uppgifterna (städ och tvätt och så). Idag pratade chefen med mig om att jag skulle få vara med när hon beställer varor nästa vecka, så ska jag få ta över det också. Hon kallade mig dessutom "stjärna", "oumbärlig" och "en skänk från ovan", det känns riktigt bra faktiskt. Har bara varit där i fyra dagar, och jag klassas redan som "oumbärlig".
Jag är helt slut om kvällarna och jag har sååååå ont i kroppen, men det är faktiskt riktigt skönt att ha ett jobb att gå till, jag får faktiskt mycket mer gjort hemma också nu när jag inte spenderar hela dagarna med att ligga på soffan och tillåta mig själv att må såpass dåligt som jag egentligen mår.
Nu, ska jag faktiskt ta mig ett glas vin, för att fira att denna veckan gått så bra, sen ska jag sova. Länge. Massor. Och drömma om självskador.
