Hopplöst
Just nu är jag inte svinbra på att se "det ljusa"... Helt ärligt så ser jag inte superstora anledning att försöka vara positiv. Ser inte superstora anledning till varför jag ska kliva ur sängen, äta, gå till jobbet, sova, eller låta bli att dricka dunken med lacknafta som jag såg i städskåpet här på jobbet.
Det är nog rätt illa egentligen... Lyckades dessutom missa mitt psykologmöte i måndags, känns som att jag kanske skulle gått dit 😂
Och nu känner jag att det kvittar, jag kommer ändå aldrig bli såpass frisk att jag klarar att leva. Kan lika gärna avsluta alla kontakter med vuxenpsyk.
Och alla kontakter med omvärlden.
Jag orkar inte, bara...
