Känslomässig bergodalbana
Jag hade börjat ta tag i maten, och i träningen, och såg en avsevärd förbättring av mitt mående, självskadetankarna var under kontroll, självmordstankarna var typ borta. Den fritt flytande ångesten var borta.
Sen BAM! Utekväll, pizza, onyttig frukost, storhandling, mer snabbmat, blev tokförkyld och var tvungen att sjuka mig från jobbet, socker, snabbmat, "måste äta för att orka bli frisk", och nu sitter jag här, fyra dagar har gått och jag känner mig som en missbrukare, jag får ångest av socker och fett och jag äter socker och fett när jag har ångest.
Hoppas verkligen att jag är frisk imorgon, så att jag pallar att ta tag i det igen innan det gått för lång tid.
Eller nej, förresten. Jag ska ta tag i det igen ändå. Oavsett hur jag mår imorgon. Har en känsla av att jag kommer ge upp annars. Jag får inte ge upp. Jag har mitt novembermål att klara. Plus att det inte skulle skada jättemycket om jag fick kontroll över mina självskadetankar och självmordstankar igen. Gärna innan jag lyckats övertala mig själv om att det är fullt normalt att självskada och faktiskt njuta av det. Jag vet att jag njuter av det, och jag vet att det är jävligt psyko. Därför måste jag hindra mig själv.
Så. Imorgon blir det nyttig mat, inget socker. Inte överdrivna mängder fett. Och definitivt en obligatorisk dusch. Och ställa in siktet på novembers viktmål. Aka novembermålet.
Kom igen nu, kaosets gudinna, du klarar detta.
