Idag längtar jag...
... Efter sovmorgon. Efter frukost på sängen. Efter att vakna utvilad.
Jag har haft en jäkligt jobbig vecka. Jobbigare än vanligt. Inuti. Trött, yrslig, rätt muskelsvag, darrig, huvudvärk, konstant nära att börja gråta.
Jag är så trött. Så jävla trött. Jag orkar inte. Det känns som att jag aldrig någonsin kommer bli fri från mina besvär. Depressionen sitter där på min jävla axel och petar på mig konstant.
Ångesten har liksom kommit tillbaka. Den här konstanta "bakgrundsångesten". Den där som äter kraft, men som inte gör en förlamad. Den där som man kan låtsas att man inte har.
Jag försöker träna så mycket som möjligt just nu, för det är allmänt känt att man behöver motion, mat och sömn för att bli frisk. Jag vill bli frisk.
Kan ingen bara hitta rätt jävla medicin åt mig? Den där som faktiskt gör NÅGON skillnad? Nej, för det går inte att medicinera bort borderline. Man måste lära sig hantera den.
Men jag kKAN hantera borderlinen. Rätt okej.
Men när man mixar borderline med depression, så måste man välja vilken del det är mest akut att jobba med.
Är det den delen som är grälsjuk och rätt irrationell (borderlinen)? Eller kanske den som faktiskt gör att man är fullkomligt kapabel att faktiskt begå självmord utan att tänka över det en extra gång (Depressionen)?
Att sortera ut vad som är vad är rätt svårt när man har mixade diagnoser. Men i mitt fall är det som nedan;
Hot och Dagdrömmar om självmord - Borderline och ångest
Självmordsförsöken - Depressionen och panikångest (Eventuellt lite av den Paranoida personlighetsstörningen i och med att jag blandar in "Alla skulle ha det så mycket bättre, lyckas mycket bättre och ingen vill ändå att jag lever vidare", men det råder lite osäkerhet kring det, faktiskt)
Grälsjukan - Borderline och den Paranoida personlighetsstörningen
Självskador - Borderline (och faktiskt lite den Tvångsmässiga personlighetsstörningen)
Konspirationsteorierna - Öh, ja, Paranoida. Och Borderline
Självhatet - Borderline och Paranoida
Den väldigt sällsynta Självsäkerheten, stoltheten över att vara jag och "jag klarar ALLT!" - Borderline
Tröttheten, orkeslösheten, oföretagsamheten - Depressionen
Svartsjukan (inte bara i kärleksrelationer, utan även i vänskapsrelationer) - Borderline
Irrationaliteten - Borderline
Det är väl dom grejerna som är mest "framträdande" i min personlighet. Sen är jag jävligt duktig på att dölja det mesta i och med att jag inte gärna släpper folk nära, för det går ändå åt helvete och jag förlorar ändå alla till slut, på grund av att jag är helt jävla socialt handikappad och inte vet hur man uppför sig när folk kommer för nära rent känslomässigt.
Självhatet är väl det som märks mest för utomstående, fast den syns mer som osäkerhet.
Kommer man tillräckligt nära så märks det mesta, men jag försöker hålla de flesta utanför "den magiska gränsen", för jag vet att jag blir jävligt ensam om jag bryter ner folk till höger och vänster. Sen har jag korta stunder där jag helt enkelt tror att jag klarar av att ha människor nära. Och då blir det problem.
Armlängds avstånd, söstra mi.
