Helgen, såhär på en tisdag
Har inte haft varesig tid eller ork till att över huvud taget andas de sista dagarna. Det är samma idag, men jag försöker.
Jag hoppas verkligen att det är den bilden mina barn kommer ha av mig när dom blir stora, inte att deras minnen av mig ska vara fyllda av depressioner som avlöser varandra, mina irrationella humörsvängningar, min oförmåga att reglera mina känslor, utan att jag faktiskt alltid gett allt jag orkar. Och att deras barndom varit okej. Att mina problem gör dom ödmjuka inför andra människor, OCH sig själva. Att det inte kommer som en chock att livet ibland motarbetar en.
Som sagt, jag försöker. I söndags var det strålande sol, så jag, T och Mini gick och letade efter änder att mata, vi sprang, vi skuttade, vi skrattade.
Vi har en kvarn här, med ett "vattenfall", vi gick dit och tittade på vattnet, vi kastade i grenar och sen "tävlade" vi hem, ibland om vem som sprang snabbast, ibland om vem som sprang knäppast.
Mini vann i "springa snabbast", jag vann i "springa knäppast" när jag sprang a'la Phoebe i Vänner.
Igår var vi på inskolningssamtal, eftersom Mini precis bytt avdelning. Bara fina ord, snäll, hjälpsam, nyfiken, företagsam. När vi var klara där och på väg hem, så tävlade vi 😂 Mini sprang lite före mig, jag lyckades snubbla så att jag knuffade omkull henne, och till råga på allt så trampade jag henne på foten. Jag inväntar nu nomineringen till "Årets Mamma" 😂 (nej, hon blev inte skadad "på riktigt", hon hade ont och haltade i typ fem minuter, sen var det bortglömt.
Och efter jobbet idag sprang jag förbi affären när jag skulle hämta henne, och köpte 2,25 kilo fågelfrön, som vi gav änderna på vägen hem. Och sen gjorde vi oboypannkakor.
Men det är jobbigt just nu. Jag känner mig ensam, jag känner inte att det går bra på jobbet (det är sånt jävla gnäll om portionsstorlekar hela jävla tiden, något som jag som vikarie inte har en suck att påverka), jag känner inte att jag hinner med i tempot varken på jobbet eller hemma, jag misslyckas gång på gång med maten, och sista veckan har jag inte ens gått till gymmet.
Ska kanske gå dit imorgon.
Efter att jag handtvättat en miljon kläder.
Vår tvättmaskin gick sönder för en vecka sen nu, svinkul när man har tre barn. Fattas bara att nån åker på magsjuka.
Hyresvärden påstår att dom fixat den. Visst, den tappar in vatten, men trumman snurrar inte, och den ger upp efter ca 2 minuter, och tappar ut vattnet innan den stänger av sig själv. Vet faktiskt inte om det räknas som att ha en fungerande tvättmaskin. Vet bara att det är jävligt tungt att stå och tvätta "en maskin" tvätt för hand.
Det vore skönt att få hjälp att andas just nu faktiskt. Funkar inte skitbra att göra det själv.
