Åldern tar ut sin rätt
Jag har blivit så jävla gammal och trött de sista veckorna, och framförallt de sista dagarna.
Jag blir ledsen när jag ser mig själv i spegeln, både med och utan smink. Det spelar liksom ingen roll, jag ser jävligt sliten ut oavsett. Mörka påsar under ögonen, torra, fnasiga läppar, torr, grå hud, små fina jävla linjer där sminket liksom lägger sig, för att inte tala om den där jävla rynkan vid vänstra ögonbrynet. Den är fan bara elak.
Jag har bestämt mig för att hoppas på att mitt vikariat inte blir förlängt från fredag. Jag behöver bli inlagd innan jag lyckas sabba allt ännu mer. Blir jag inlagd så kanske samtalskontaktsproblemet löser sig lite snabbare också.
Det är sååå många som sagt att jag ska ta det lugnt, att jag tar mig vatten över huvudet och som "ser vart det bär hän". Jag har ju egentligen varit en av dom. Men lyssnar jag? Not that much. Jag är så jävla korkad. Så sinnessjukt jävla korkad. "Nä, men det här fixar jag". Så jävla naiv. Lite storhetsvansinne kanske?
En gnutta självkännedom kombinerat med en skvätt självrespekt hade ju kanske vart en idé att införskaffa? Kan man köpa det på Ica?
Min man berättade i lördags eller i söndags, det måste ha vart i söndags, att jag gick i sömnen. Det var många år sen som jag gjorde det, vad jag vet. Uppenbarligen kan jag ju göra det utan att vakna, så helt säker kan jag ju inte vara på att jag haft flera års "uppehåll". Hade klivit ur sängen, gått till lampknappen, tänt taklampan, släckt, tänt den igen, släckt och tänt den, innan jag gick och la mig igen.
Sådär fullt normalt och fungerande och sadistiskt precis som resten av tiden.
Nu måste jag sova, så att jag får chans att visa upp mina mörka ringar under ögonen för omvärlden imorgon igen. Tänk vilken tur att jag finns. Annars hade kanske folk inbillat sig att livet är värt att leva.
Dagens positiva: jag har "styckat" mina aloe vera. Så nu har jag två stora och miljoner små. Moderplantan hamnade i komposten för den var dum i huvudet. Men jag är nöjd ändå.
