totaltkaos.blogg.se

Mitt kaosartade liv. Beskrivningar av mitt liv, det yttre, men mest det inre. Psykisk ohälsa, hopp om tillfrisknande, arbete, familjeliv, Ptja, allt.

Rubrik saknas, men det är som vanligt jäkligt långt och jäkligt blandat

Publicerad 2017-04-01 13:03:20 i Personligt,

Gör jag något annat än att jobba? Det känns verkligen inte som det.... Och ändå tjänar jag noll och ingenting - i princip. Det är ju inte helt sant, men jag tjänar jävligt dåligt på alla mina jobb - 
Jag jobbar konstant, tjänar ingenting, orkar ingenting, kan ingenting, kan inte GÖRA någonting. 
 
Jag kan för fan inte ens möblera om hemma. För det finns inget att möblera om. Vi har så äckligt mycket möbler och så äckligt lite yta att allt vi har måste stå som det står om det ska få plats.
 
Men jag ska ta mig i kragen snart och börja greja i våra skåp. Vi har äckligt mycket saker i dom också. 
Det är äckligt mycket som är "äckligt mycket" idag, känner jag, men det är faktiskt så just nu. Och på fredag drar alla kalasen igång. Vi är fyra i familjen som fyller år inom loppet av en månad, och det ska såklart vara släktkalas och barnkalas. Och barnen ska inte behöva dela sina kalas, det känns inte rättvist. Speciellt med tanke på att höstbarnet får ha sitt alldeles ifred :P 
 
Men tillbaka till skåpen dårå... Jag skulle vilja ha saker och ting lite mer överskådligt. Allt är så jävla rörigt och ingenting har någon egentligen given plats, utan allt står huller om buller. Enda hyllan som är "okej" i hela köket är frukosthyllan, även om det är sjukt rörigt där också. Men där är det iallafall logisk rörighet. Flingor, kaffe, knäckebröd, mjukt bröd, teer, sockerströaren, honung, oboy och såvidare. Allt är kastat huller om buller, men allt hör till frukost-ätandet. 
Sen har vi en "bak-hylla" där det egentligen ska stå saker som har med *BAKNING* att göra, och där står olika mjöler, socker, olika gryner, kex, kakor, honung, gelatin, glass-såser, strössel. Gaaaah! 
 
Och alla dessa jäääääävla MASKINERNA! Dom tar sån plats! Det är kaffekokare, vattenkokare, glassmaskin, kolsyremaskin, köksassistent, mixer, kapselmaskin, elvisp, och säkert en miljon grejer till som jag bara inte kommer på just nu. Jag tycker inte ens att det är roligt, liksom. Vi måste rensa. 
 
I alla skåp.
 
Varför har vi 100-tals dvdfilmer i skåpet och inte i en kartong ute i förrådet? MINNS inte ens när vi tittade på dvd sist. Vi har haft netflix i drygt 2 år, så det har nog gått 2 år sen vi glodde på nån av våra filmer. Vi har en hel jäkla bokhylla med CD-skivor. Varför? Vi har ju ffs spotify och bluetooth-stereo och båda dom används flitigt.
Och kokböcker har vi ju en massa som vi inte använder. Och prydnader. Bokhyllan i  köket skulle man ju liksom kunna använda som "extra" skafferi, istället för "Här samlar vi iohop Minis pysselsaker, blandat med kokböcker, blandat med prydnadssaker, blandat med Aradias vinkorkssamling, blandat med kaffefilter, blandat med kottar och stenar, blandat med katternas matplats". Alltså, jag tror inte riktigt att ni förstår vidden av vår röra. 
 
Hur har ni det i köket? Jag blir alldeles matt bara jag tänker på att organisera upp där inne, men nånting måste göras, och MÅNGA saker måste följa med till tippen. Och vi måste dit SNART. Helst innan fredag, haha. 
 
Idag inleder jag en modifast-period. Har inte bestämt mig riktigt än för hur länge jag ska "pulvra", som jag säger. Men jag tänker att man nog får ta dag för dag lite grann. Jag behöver, för min psykiska hälsas skull, komma bort från den här jäkla viktplatån. JA! Nej, jag VET! 1-3 kilo/månad är mer normalt än 5 kilo/månad, men det känns verkligen som att jag står helt jävla still och bara trampar på samma jävla vikt hela tiden. 
Men jag vet också att J, som peppar mig lite i det här, har helt rätt när han säger att "Ja, men om du ser på februarimålet. Vad vägde du 28:e februari? Och vad väger du idag?" Ja, nä, jag vet... Jag har gått ner från 85,4, till 81,7. Det är nästan 4 kilo. Men det känns ändå som att jag bara står och stampar. "Missade" Marsmålet, som var på 80,4 och det är nog det som gör att det känns extra jobbigt. Aprilmålet är 78,4, så jag har faktiskt sänkt kraven på mig själv till 3,3 kilo istället för 5 (med anledning av att när vågen står på 78,4 så har jag gått ner exakt 35 kilo). 
Varför har man så jävla svårt att se det man HAR åstadkommit? När jag tänker på min GIGANTISKT långa väg mot en hälsosam vikt och en hälsosam livsstil, så är det ASSVÅRT att se att jag ju faktiskt redan gått ner 31,7 kilo, utan jag tänker helt automatiskt på att "åh, gud, jag har drygt 16 kilo kvar innan jag kommer ner till Normalvikt enligt bmi, och hela 27 KILO(!!!!!!) kvar innan jag når min drömvikt" -Det kan ju omöjligt vara hälsosamt att tänka sådär. 
 
SNART (om bara 3,7 kilo!!!!) har jag kommit ner till "Övervikt" enligt BMI, från "Fetma grad 3". Fattar jag hur jävla stort det är eller? Nä. För jag ÄR så korkad. "åh, vad jobbigt. 27 kilo kvar"
 
-JA, fast. Titta på vad du redan gjort, känn skillnaden i kroppen, tänk på de 74 klädesplaggen som du vart tvungen att göra dig av med för att dom såg ut som tält, tänk hur nära du är att kunna knäppa de där jävla "smal-jeansen" som ligger i byrålådan, se skillnaden i spegeln, du har faktiskt kämpat för att bli av med över 30 kilo, du har faktiskt minskat över 30 cm runt midjan, du är bara ett par centimeter ifrån ett hälsosamt midjemått, du kan SPRINGA, du kan HOPPA, du kan LEKA, (iallafall de gånger som huvudet godkänner det) och det här nya som jag insåg typ igår: Jag har en fungerande cykel, jag har en cykelhjälm, men jag går.
 
Jag tar med cykeln när jag till exempel ska hämta saker jag beställt, men jag leder cykeln då. Ett omedvetet hälsofrämjande val.
Jag väljer omedvetet mer sunda saker. Jag tar den längre vägen, jag går istället för att cykla, jag står vid datorn här på jobbet, istället för att sitta. Många små saker. Det är rätt spännande att tänka på alla saker som förändrats till det positiva.
 
Visst, jag är fortfarande trött som ett as, men på ett annat sätt..
Förut var det liksom både psykisk trötthet, men även fysisk på grund av all jävla extravikt, jag var tvungen att lägga mig och vila i stort sett varje dag när T kom hem från jobbet. Nu händer det rätt jäkla sällan, och av de gånger jag behöver vila, så är det sällan jag somnar. 
 
Idag kommer jag lägga mig och vila. Idag kommer jag somna. För jag är så genomförkyld att jag tror att jag snart kommer att dö förkylningsdöden. Men innan jag lägger mig att vila ska jag först och främst jobba en timme till, sen ska jag hem och hämta cykeln och faktiskt cykla ner till stan för att hämta mitt Modifastpaket, sen ska jag cykla hem, SEN ska jag sova. I flera timmar. Och det ska bli så jävla skönt. Och när jag vaknat, så ska jag ta en väldigt varm dusch, eller ett väldigt varmt bad, för att "öppna" bihålorna, sen ska jag "ångandas" med örtdroppar, sen ska jag ha ett fotbad med mjölk och honung medan jag dricker nåt lakrtis-te för att höja blodtrycket, hahahaa. Men det är sömnen jag ser mest fram emot. shit! Det ska bli så skönt! Bättre än sex! :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela