Ni kommer aldrig förstå, men det är Okej
Bilderna i detta inlägget visar tårtan som jag gjorde i söndags. Nånting kan jag faktiskt, jag är inte urkass på allt.
Det handlar inte om dålig ångesthantering, det handlar inte om att flytta nån smärta, det handlar om att Fly Från Värk-ligheten.
När jag sitter i duschen en timme, lägger mig på köksgolvet, gömmer mig i mitt krypin så fokuserar jag på andningen.
När jag självskadar så fokuserar jag på endorfinerna,
När jag bakar och målar så fokuserar jag på att få ner hela min trasiga själ i tårtan eller på tavlan.
När jag städar ur alla skåp och möblerar om, när jag klipper av mig håret och ändrar färgen så fokuserar jag på att hantera förändring.
När jag går helt in i städning, när jag gör mina listor, när jag gör mina scheman, när jag snöar in på mat och träning och annat som jag snöar in på, så fokuserar jag på att få lite ordning mitt i allt jävla kaos.
Alla dom här knäppa sakerna jag gör, gör jag av en anledning. De flesta gör jag för att BLI frisk, men vissa gör jag för att orka SPELA frisk under tiden jag kämpar för att bli det.
Jag är en jävligt envis människa, att ge upp, ens för mitt eget självskadebeteende, är inget jag gör lättvindigt, allt provas. Alla sätt att lyckas testas flitigt innan jag överväger att ge upp.
Jag är även en människa som är otroligt jävla trotsig, både på gott och ont. Säger man att jag inte kan göra nåt så visar jag fem olika sätt att göra det på.
Jag trotsar även mina sjukdomar, som säger att jag borde ligga tvärdäckad i sängen, att jag borde låta bli att äta, att jag borde kräkas, att jag borde ge upp helt.
Jag är riktigt jävla bad-ass när man tänker efter. Trots självskadorna. Och trots att det händer att jag för en stund ger upp och gör det där som mina sjukdomar säger åt mig att göra. Trots att jag ständigt tvivlar på mig själv och min rättighet att leva.
Jag kräver inte att någon ska ha nåt facit på mig, att någon ska förstå, men ibland vore det så jävla skönt att veta att man inte är ensam om att vara dum i huvudet.
